albert hOFMANN

Dr Albert Hofmann, född 11 januari 1906 i Baden, död 29 april 2008 i Burg im Leimental, var en schweizisk fil dr i kemi och mest känd för att ha upptäckt de psykiska effekterna av LSD. Dr Albert Hofmann avled i sitt hem i Burg im Leimental nära Basel av en hjärtattack 102 år gammal.

Hofmann är mest känd för att syntetiserat lysergsyredietylamid (LSD) som han upptäckte den 16 november 1938 under sin tid på kemiföretaget Sandoz, som är det generika dotterbolaget till Novartis, där han jobbade mellan 1929 och 1971, eller LSD-25 som han kallade det. Upptäckten av LSD drabbade honom helt slumpmässigt när han arbetade med medicinalväxter i ett försök att syntetisera en medicin för att underlätta andningen, stoppa blödningar, öka cirkulationen och för att stabilisera cirkulation och blodtryck. Han experimenterade 1938 med en svamp som angriper spannmål (mjöldryga, som är en alkaloid) när han lyckades isolera LSD. Han förädlade senare LSD för att ge en mjukare behaglig upplevelse och kallade denna nya variant ALD-52, som inte fick någon egentlig genomslagskraft. Efter han pensionerade sig satt Hofmann i Nobelpris-kommittén,[1] han var docent inom "World Academy of Sciences" och medlem i "International Society of Plant Research" samt "American Society of Pharmacognosy". År 2007 kom han på tio-i-topp över världens största genier, framröstad av engelska "The Guardian"

Hofmann har även skrivit mängder av artiklar och några böcker, där den mest kända är LSD: My Problem Child från 1979 som behandlar dels drogpolitik och de svårigheter han stött på när han försökt att kommersialisera drogen för användning främst inom psykiatri som ett botemedel mot schizofreni och alkoholism. Försök att använda LSD inom psykiatri har i och för sig gjorts, men doserna var då så höga som 800-1200 µg. En normal dos idag brukar ligga på cirka 100-150 µg, medan man under 1960-talet använde doser på upp till 350 µg.

Hofmann brukade själv LSD fram till han var 65 år gammal, men slutade då den inte längre gav honom någonting. Han har alltid förespråkat ansvarsfull och försiktig användning av LSD, men dock inte rekommenderat det till alla som exempelvis Timothy Leary gjort. Hofmann syntetiserade senare också psilocybin.

Dr Hofmanns välkända cykeltur hem från laboratoriet tog han den 19 april 1943, numera känd som "bicycle day", efter att han avsiktligt intagit 250 µg LSD-25. Han hade oavsiktligt absorberat en mindre mängd genom sina fingertoppar tre dagar tidigare och upplevt en mindre sensation som han edast kunde härröra till någon substans från sitt laboratorium.

LSD är en av de starkaste ämnen inom medicinsk vetenskap där det räcker med ett gram för att påverka 10 000–20 000 människor under 12 timmar med färggranna hallucinationer och visioner. CIA har även gjort experiment att använda drogen för så kallad mind control.

Upptäckten av LSD

Albert Hofmann upptäckte LSD den 19:e April 1943. Det hela var egentligen ett misstag, eller kanske en lycklig slump. Hofmann jobbade på läkemedelsföretaget Sandoz, han var en av fyra anställda på läkemedelsforskningslabbet. Dom arbetade med att ta fram dom aktiva ämnena ur olika läkemedelsväxter, däribland Claviceps purpurea. Ämnet ergotamin hade Hofmanns chef Professor Stoll upptäckt 1918. Det hade fått en omfattande terpeutisk användning. Nu hade engelska och amerikanska laboratorium kartlagt strukturen hos ergotamin och det var hög tid för Sandoz att fortsätta sin forskning för att inte tappa marknadsandelar i framtiden. Så Albert Hofmann och hans medhjälpare började arbeta med ergotalkaloiderna och tog fram olika former av lysergsyror, LSD-25 var den tjugofemte molekylen han hade tagit fram. Men det dröjde 5 år från den första syntetiseringen till dess att Hofmann bestämde sig för att syntetisera mera för att ge till den farmakologiska enheten för ytterligare tester. I det sista stadiet av syntetiseringen, reningen och kristalliseringen av LSD-25 så började Hofmann känns sig konstig. Han skrev i en rapport till Professor Stoll:

Last Friday, April 16,1943, I was forced to interrupt my work in the laboratory in the middle of the afternoon and proceed home, being affected by a remarkable restlessness, combined with a slight dizziness. At home I lay down and sank into a not unpleasant intoxicated-like condition, characterized by an extremely stimulated imagination. In a dreamlike state, with eyes closed (I found the daylight to be unpleasantly glaring), I perceived an uninterrupted stream of fantastic pictures, extraordinary shapes with intense, kaleidoscopic play of colors. After some two hours this condition faded away.

Efter denna upplevelsen så bestämde sig Hofmann att testa ytterligare på sig själv. Han svalde 0.25mg LSD upplöst i 10cl vatten. Sedan cyklade han hemmåt, märkte att det blev vingligare och vingligare, att allt han såg böljade. När han kom hem så var trippen jättestark.

The dizziness and sensation of fainting became so strong at times that I could no longer hold myself erect, and had to lie down on a sofa. My surroundings had now transformed themselves in more terrifying ways. Everything in the room spun around, and the familiar objects and pieces of furniture assumed grotesque, threatening forrns. They were in continuous motion, animated, as if driven by an inner restlessness. The lady next door, whom I scarcely recognized, brought me milk - in the course of the evening I drank more than two liters. She was no longer Mrs. R., but rather a malevolent, insidious witch with a colored mask.

Effekterna blev starkare, han såg demoner och kände rädsla för att dö. Men sedan blev det bättre och han kunde njuta av visionerna och den förändrade ljuduppfattningen.

Now, little by little I could begin to enjoy the unprecedented colors and plays of shapes that persisted behind my closed eyes. Kaleidoscopic, fantastic images surged in on me, alternating, variegated, opening and then closing themselves in circles and spirals, exploding in colored fountains, rearranging and hybridizing themselves in constant flux. It was particularly remarkable how every acoustic perception, such as the sound of a door handle or a passing automobile, became transformed into optical perceptions. Every sound generated a vividly changing image, with its own consistent form and color.

Sandoz började producera mer LSD som såldes och skickades ut för vidare forskning i hela världen. LSD-forskning på patienter skedde även i Sverige.

En person känd för sin forskning om LSD är Stanislav Grof.